jag är inte död

Jag har bara en ny blogg!

http://janinacharlotte.blogspot.com/

time out

Vart jag än vänder mig, vilka av alternativen för min framtid jag än tittar på känns det som att jag inte orkar. Jag har med hjälp av de runtomkring mig bestämt mig för att sluta skolan idag. Jag sa upp lägenheten och frånvaroanmälde mig till skolan. Om jag har blivit sjuk pga av långvarig stress och utbrändhet eller om det att jag är sjuk och inte orkar något och försökt göra det ändå har gjort mig utbränd vet jag inte, hursomhelst är jag både sjuk, utan krafter och inte långt ifrån det folk kallar utbränd. Att pausa var ända alternativet, fastän det kommer vara otroligt jobbigt nu att flytta hem, tömma lägenheten och allt. Jag måste acceptera att det inte finns alternativ, ändå tänker jag på allt jag går miste om.

ska börja tömma mitt gamla rum nu på min brors saker, hit ska jag flytta igen. Jag kommer inte att ta det lungt innan allt är gjort ändå.



jag saknar dig.


WHO AM I

För mig går det inget bra idag. Jag funderar allvarligt på att hoppa av skolan trots att jag trivs bra. Jag är så långt efter med allt skolarbete och vet inte hur jag ska orka med allt. Inte bara det, utan allt annat också. Är bara utan ork, så enkelt är det.

Igår kom vi hem från Sälen. Har varit en skön vecka trots att jag inte mått så bra, nästan alla i stugan hann vara sjuka. Blev bara två åkdagar, på ca 3 timmar var. Hade hoppats att jag skulle orka mer men fick acceptera att jag är sjuk, igen. En dag for vi till experium jag och Joel, det var jättekul! 3 rutchbanor, utebassäng där man såg backarna där andra åkte slalom och snowboard, och surfvåg där man fick prova på att surfa på riktigt. Vi for också till Saunavärlden i experium, var riktigt avkopplande och skönt med många olika bastun, varm källa, isvak och alltmöjligt.

Efter en vecka i Sälen och 17 timmar här hemma ska jag frsöka ta itu med verkligheten, vilken just nu känns oöverkomlig. Den senaste veckan känns overklig och kommer antagligen alltid att göra det, det var att få leva en vecka till i det man vill leva i. Nu ska jag bara acceptera och gå vidare. Bara. Jag har en miljon ton skolarbeten ogjorda, en tent, massa arbeten.. Jag springer undan, jag vet det. Jag har ingen ork, jag har ingen ork med något alls. Det enda jag vill är att förlora mig i böcker, det gör mig lugn.

Jag har blivit så här sjuk av för långvarig negativ stress. Jag kan inte varva ner när jag lämnar så här mycket efter med skolan, när arbeten hopar sig. Jag funderar, ska jag pausa studierna eller inte. Jag vill inte. Jag kanske måste om jag inte ska bryta i hop.



Och jag tänker på dig hela tiden och på allt vad du sagt, jag ska lita på dig och jag ska tro på oss sålänge du tror.

jaha


Idag hade jag tent i sociologi och kommunal förvaltning, men här är jag fortfarande, hemma i min säng i Larsmo. Jag vet inte hur många timmar jag sovit de  senaste 5 nätterna, men det är iallafall på tok för lite. I natt frös jag bara, hade lite feber och mådde illa. Vill inte bli mera sjuk. Därför är jag hemma, och för att jag inte orkar med något eller någon, orkar knappt med mig själv.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag vet inte om det känns rätt eller fel alltså.. Det är både och. Jag vill göra så mycket saker, jag blir så trött på att vara sjuk, på att aldrig orka någonting.. JAG VILL SÅ MYCKET! jag blir så frustrerad, och det gör intenting bättre.

Jag skriver ingenting vettigt, jag vet det. Jag har huvudet fullt med frågor. Har ändå orkat ganska bra de senaste dagarna, så som det brukar vara, och sen slår det ut mig så jag inte orkar något alls..

Fick iallafall helgen att gå, den jag var så rädd för. Fredagen tillbringades i Sabinas sällskap, gick på stan i jeppis kolla kläder o köpt godis, läst på tent och var å träna.. lördan var det planerat att vi sko fara ut men jag hade varken lust eller ork efter att jag jobbat hela dan, och varit 3e natten utan sömn.. for istället på bio med J & J, men vi såg bara kanske en halvtimme av filmen och for sen hem och sova.. Önskar bara att någon skulle hitta något fel på mig så jag vet vad jag ska göra/inte göra, önskar att du&jag ska komma någonstans och inte bara trampa på stället, önskar att det fanns någon som visste och kunde svara...




tack!

Märkte när jag läste här lite, att alla mina blogginlägg låter så negativa och som att allting är dåligt. Grejen är ju att det är då jag skriver, det är då det hjälper så bra för mig att få skriva, det gör att det genast känns lättare.. Jag är ju inte så som person, jag är ju faktist glad för det mesta! Dessutom är det här min privata blogg som inte så många vet om, därför kan jag också skriva.. bara så ni vet!

Idag känns det bättre än det gjorde igår, igår tog tårarna aldrig slut och sömnen ville aldrig komma trots att jag var hur trött som helst. Jag är fortfarande ledsen, men vi har pratat ganska mycket jag och J och vi vet båda två var vi har varann och vill båda två att det ska bli bra. Och det blir det säkert också, på ett eller annat vis. Det är jobbigt och man får vara ledsen, men ingen av oss känner oss sårade och vi är överens. Det är, trots allt, på bästa möjliga sätt. Det är sällan man kan avsluta, vara överens och förstå varandra helt och hållet.

Jag är tacksam över allt jag fått. Allt vi gjort, allt du lärt mig, att du accepterat mig, aldrig sårat mig, att jag kunnat lita på dig, att jag fått vara mig själv helt och hållet! Du och din familj har gett mig mycket, mer än jag kan säga, och jag är otroligt tacksam för det och kommer alltid att minnas.


jag älskar dig, jag älskar dig



Jag förstår ingenting idag. Jag undrar varför livet tar vändningar man inte är beredd på, hur man kan sitta där och hålla med "jo det är nog bäst så", och verkligen tänka och känna att det är så det är, när man en stund senare står där och märker att man förlorat något, förlorat allt.

jag vet inte vad jag skriver, jag bara skriver för att skriva för att göra något annat.. för att få något ut, när det inte spelar någon roll att tårar rinner samtidigt.

Jag har fått spendera våren, sommaren, hösten och halva vintern med världens finaste människa. Jag älskar honom. Jag hade börjat tro på oss, på riktigt.

det är dimma framför mina ögon. Jag vet jag har skrivit engelska tent och varit på arbetsintervju idag, men det känns avlägset. Jag vill krypa under täcket och vakna när jag inte minns något. När jag inte minns något av allt vi haft eller allt vi planerat göra. Det gör ont.

Jag vet att det är värst nu, om några dagar har man lite avstånd. Några dagar känns som en evighet utan dig, det har det alltid gjort. Jag vet att vi måste tro, måste lägga allt ifrån vårt eget förstånd. Det här är något som står övet vad vi kan bestämma om. Vi får bara be om svar på vad som är rätt.. vad som är meningen..

Det finns ingen annan som är som du, du är stark på riktigt! Det är få som gör det du gjort,
jag beundrar dig. jag saknar dig. Det värker överallt.
Jag upprepar det du sa  för mig själv "det blir bra".....
Jag älskar dig, jag tänker på varje steg du tar.






(kom och torka mina tårar, lägg mitt huvud mot ditt bröst, så som du brukar. håll om mig, sådär försiktit så det inte gör ont i magen, som du brukar)


Min bästa vän

Känner mig tom, utanför mig själv, ledsen och det känns fel.. Min Two Socks lastades i transport idag med Laihia som nästa stopp. Han har gett mig mer än någon kan förstå. Skulle jag inte ha haft honom i vissa perioder av mitt liv, skulle jag inte vara en bra människa idag, om jag ens skulle vara människa, om jag ens skulle finnas.

Oberoende av hur stressad, ledsen, arg, deppad man är, så känns det på ett annorlunda sätt hos honom. Jag Vet varför hästar används i terapi, jag Förstår varför en djupt deprimerad människa som bara vill skada sig själv lugnar ner sig och beter sig helt annorlunda när hon binds fast på en häst. Det är inget jag kan sätta ord på, det är något som bara är så. Något jag önskar att alla skulle få uppleva, något som alla skulle må bra av.

Ord kan inte beskriva. Jag och Joel var vid stallet en lång stund igårkväll. Two Socks följde Joel ut ur hagen, utan grimma, utan något alls. När Joel stannade, stannade TS. Det var underbart att se vilket förtroende TS har fått för honom. Ts visste nog om att något var på gång, han var mer tillsammans med oss och inte bara åt sitt hö. Det är något som går över människans förstånd med denna varelse, det är mer än en häst, det är en personlighet, det är ett djur som kan göra vad han vill med en, men som väljer att göra det man ber honom om, om han ser att man förtjänar hans förtroende.

Att Two Socks gör det jag ber honom om utan piskor, sparkar och dragande i munnen. Han lyssnar på min röst och gör det jag ber honom om utan att jag behöver hota honom. Hos spanjorer blev han misshandlad och när han kom till Roy kunde de int gå in till honom i boxen, det var en häst som var livsfarlig. Ingen kan tro det om honom idag. Han förtjänar ingenting annat än det bästa resten av sitt liv, man är tuff om man bygger upp ett förtroende för människan efter vad han varit med om, och det är mitt ansvar att han får behålla det.

Jag hoppas och ber av hela mitt hjärta att han får det bra hos sin fodervärd. Om inte hämtar vi hem honom meddetsamma.






Förutom detta har jag varit på undersökning igår med en del mindre upptäckter i mina tarmar. Prover tagna och att vänta på, mera blodprov ska tas, en till undersökning nästa måndag.. Jag är otroligt trött, har knappt ätit på 4 dagar. Varit 4 timmar i jobb idag och tagit mitt livs hittils största beslut.. Imorgon måste jag till vasa igen, 3 tenter nästa vecka och två inlämningsuppgifter. Ska bara ta det lungt med bästa J ikväll.



From time to time, people tell me, "Lighten up, it's just a horse," or "Thats a lot of money for just a horse."
They don't understand the distance travled, the time spent or the cost involved for"just a horse."
Some of my proudest moments have come about with "just a horse."
Many hours have passed when my only companion was "just a horse." But I did not once feel slighted.
Some of my saddest moments have been brought about by "just a horse."
In those days of darkness, the gentle touch of "just a horse' gave me comfort and reason to overcome the day.
If you think it's "just a horse," then you probally understand phrases like "just a friend," "just a sunrise," or "just a promise."
"Just a horse" brings into my life the very essence of friendship, trust, and pure unbridled joy.
"Just a horse" brings out the compassion and patience that make me a better person.
Because of "just a horse" I will rise early, work hard, and look longinly to the future.
So for me and folks like me, it's not "just a horse" but an embodiment of all the hopes and dreams of the future... the fond memories of the past... and the pure joy of the moment.
"Just a horse" brings out what's good in me and diverts my thoughts away from myself and the worries of the day.

I hope that someday they can understand it's not "just a horse." but the thing that gives me humanity... and keeps me from being..."just a person."

Anonymous
w.c.




Texten är ganska precis. Mina tårar tar aldrig slut idag.
Det här är en av de svåraste dagarna i mitt liv.


och så vidare


Mått bättre nu några dagar och varit i vasa för att få någon ordning i lägenheten sedan igår. Joel har varit här och for just hem, känns ensamt, har inte ens varit här ensam förr. Vi har haft en spännande eftermiddag/kväll framför datorn, tro det eller ej! Jag skulle bara för skojs skull se på findit.fi om det fanns någon vuxen hund som behövde nytt hem eftersom jag är extremt hundsjuk just nu, när Berta är hemma och jag är ensam i vasa. Joel såg något konstigt namn och vi tittade på länken, som var tjeckiska varghundsvalpar som var till salu. De har 25-35% varg, ser precis ut som vargar och behöver en väldigt strikt uppfostran, annars kan det gå illa! Avel av dessa är förbjudet i sverige, och 2009 fanns det 5 st tjeckiska varghundar i sverige. I Finland finns två uppfödare, en av dessa bor i Närpes och dit ska jag och Joel nästa helg och hälsa på. Vi är verkligt intresserade båda två, men knappast blir det något just nu iallafall.. men titta kan man ;) eller kan man utan att bli kär...?

Jag är rädd för att vara ensam, har jätteont i magen och det blöder nog där. Jag brukar inte vara rädd för att vara ensam!! jag har alltid tyckt om att vara ensam ibland, men nu när jag är sjuk på riktigt och inte vet vad det är så är det bara så. Och man funderar mycket, och man värdesätter saker på ett annat sätt. Det är nog bra att vara sjuk också.

Som tur behöver jag kanske inte vara ensam sålänge. Julia och Madeleine kommer kanske hit på Tisdag och är här till onsdag, och på onsdag far jag hem för att fara på endoskopi på torsdag. KUL, nej.

Nu ska jag släcka lampan och försöka sova, ska försöka mig på skola i morgon, har föredrag i Finska om Crack.
Förhoppningsvis orkar jag :)

Ha det bra!

bättringsväg?

Idag är första dagen det känns lite bättre, de senaste 3-4 dagarna har jag nog varit lite utanför min egen kropp. Jag har fungerat nästan som vanligt när jag varit tvungen, men efteråt har jag varit döslut och knappt orkat prata. Joel kan intyga detta, han har nog varit min sagohjälte. Fick nycklarna till nya lägenheten i söndas på kvällen, eftersom Joel redan tagit ledigt från jobbet på måndagen för att hjälpa mig flytta for vi dit då. J bar in alla möblena själv, inklusive stora bokhyllan och soffan, som han bar på huvudet. Jag förstår inte hur han orkar, men jag är otroligt tacksam. Sen lagade han mat och diskade också, jag försökte men fick hålla i mig i honom eller nåt annat hela tiden, var så kraftlös. Sen packade han min väska, hjälpte mig upp ur sängen och vi for hem igen. Skolfri vecka alltså.

Idag har jag igen sprungit på i sjukhuset mellan labben, avdelning 1 och akuten. Anemin hade tydligen blivit bättre fick jag veta nu ikväll. Därför jag orkat bättre och känt mig lite piggare idag. Kan fortfarande inte tänka mig sådant som att fara till stallet, träna, gå till skolan eller jobba ännu, sånt som annars hör till vardagen. Det är jag nog alltför slut för, men det ger ju en lite hopp iallafall, att det är på väg åt rätt håll. Ska på endoskopi nästa vecka, så jag måste sluta med järntabletterna imorgon, får se om jag blir lika slut igen då.. hoppas inte.

Tur jag har Kati, som blivit opererad för Crohns förr, hon vet ju en del och har ibland ringt flera gånger om dagen :) Känns bra när man märker att det finns sådana som bryr sig, fast man inte har så ofta kontakt annars.

Är tacksam för alla som bryr sig och tänker på mig, det betyder mycket <3

Önskar allt skulle kunna vara över snart, man ska vara tacksam när man är frisk!

sjuk

Finns inte ord som beskrivet hur trött jag är för tillfället. Slutet av veckan spenderades på sjukhus,
där de kollade hur mitt hjärta slog hela natten. Förändringar på ekg hade de hittat och mitt hjärta värkte hela tiden och jag var så trött så jag inte orkade göra den enklaste sak som att skriva något på ett papper. Jag hade blodbrist och något de antog var magkatarr, blev undersökt med ultraljud på hjärtat, hjärtat e mycket fulare än man brukar rita det!

Hem for jag med järntabletter trots att läkaren var tveksam. Igår ville J på bio  och vi for, men jag klarade inte av det. Blev så trött så jag inte orkade prata, inte orkade öppna min handväska och ta fram telefon, orkade inte skriva ett meddelande.. något fel? dessutom har jag inte en aning om vad filmen vi såg handlade om. Tog min andra järntablett för dagen och for och sova utan problem, trots 15 timmars sömn tidigare.. idag vaknade jag med ännu mera konstigheter, orkade inte prata så mamma ringde akuten. In medetsamma, prov hit och dit, ekg, undersökningar.. Mitt hb var lika dåligt som innan, trots några dagar med järn. Läkaren hade starka misstankar om en sjukdom med långt namn som skulle förklara det mesta av alla de fel jag har, men jag minns inte vad det var. Han sa det inte är dödsallavarligt i nuläget så jag kan åka hem, men måste komma in igen nästa vecka för med undersökning..

Jag blir så trött på det här och vet ingenting. Men jag vet att jag behöver min Joel och att han är världens bästa <3

oh happy day

Vilken bra dag jag haft hittills, trots att den inte varat så länge ännu. Vaknade med min bästa vän brevid mig, vi åt frukost och sen åkte han till jobbet och jag till bussen som tog mig till Vasa. Trots tidig morgon kom jag fram till en massa bra saker under bussresan, saker som man verkligen borde tänka på oftare. Jag tar det som ett tecken på att jag är på rätt väg mot det jag strävar till. Tack för det.
Om en halvtimme ska jag befinna mig vid korsholmsvuxeninstitut på föreläsning om kvinnor och missbruk. Malena hämtar mig och sabina snart, sen blir det att leta reda på var det är, för det vet vi inte. Hoppas vi hittar...
Sjuk som tusan, fortfarande dålig känsel i händerna och armarna. Joel mena föra mig till akuten igårkväll. Förhoppningsvis blir det bättre .. snart... ;(
nanananaaa... nu ska jag fortsätta njuta av min glada dag :D dessutom kommer sofie hem idag också, kuuuul :)

nananaa


Jag fryser som en gris trots att jag ligger under täcket med en jättetjock tröja på mig, får ingen värme hur jag än försöker. Fryser ännu mera av tanken på att jag ska vara vid stallet om mindre än en timme och fara i terräng och rida med mina hästskötare! nåja, får väl se till att vi får upp värmen..

Har suttit vid HVC hela dagen idag, läkaren ringde och sa jag måste komma dit och ta något blodprov (igen) genast, och så släppt de inte hem mig, utan jag måste sitta där och vänta på provsvaren för att det var ett så pass allvarligt blodprov de tog, så jag skulle ha behövt vara där om det skulle ha visat något, men det gjorde det förstås inte, så dit for min dag. Står i kö för vidare undersökning, jehej! skulle vara skönt om de sko hitta nåt snart så de kan göra nåt åt de, åtminståne så man får veta vad det handlar om... Tur ja int for till skolan idag iallafall :)

Imorgon blir det träning vid antingen jeppis eller sportis gym, och så ska jag och Joel kanske fara å skrinna på kvällen :) kuuuuul :)


Stallet nu då!

jag väntar

Jag är så trött och slut att jag knappt vet om jag lever. Närapå 9 timmars arbetsdag igår, och det var två timmar kortare än förväntat eftersom det var söndag och tydligen jeppisbornas favoritdag att besöka mcdonald's, näst efter fredagar då. Jag var fastbesluten att vara hem tidigt, och det var vi också, och det har jag Jessica och Ken att tacka för.
Anledningen till att jag ville hem tidigt var att jag steg upp halv 5 i morse för att hoppa på bussen till Vasa. Nu sitter jag här vid Sabinas och äter apelsin och väntar på Malena, ska ha vår längsta skoldag sedan november idag, 9-15, helt otroligt tungt, speciellt efter att ha sovit mindre än 3 timmar i natt. Efter det har jag ännu tänkt träna vid ladyline, innan bussen tar mig hem igen.
förövrigt fick jag världens bästa överasskning igårkväll före vi stängde vid mäcken, det lever jag på en stund nu :)

ljug för mig älskling


Ibland känner man sig så maktlös. Att ens egens hjärnspökens lek ska få förstöra så mycket, så att det blir fullt allvar och man blir ställd inför en situation, som man själv satt sig i, men som man inte får något grepp om och inte kan hantera. Den är overklig. Det är över 12 timmar sen nu, och jag kan ännu inte tro det.

Jag ångrar mig, och jag försöker förstå det hela. Jag lyckas inte så bra. Säg att det här är fel, säg att allt blir bra,
säg att du också har hjärnspöken, säg att det här är något jag drömt. Det vet jag att jag kommer att tro imorgon, om jag nu somnar överhuvudtaget. Säg att du värmer mig ännu inatt.

Har förövrigt haft en bra lördagkväll med tjejorna och lite roliga saker. Jobb i morgon, 4-5 timmar sömn och sen off to vasa. Ska sova nu, om jag kan.



 
Du sa att ingt är beständigt, att allting går itu, men det går över. Det går över om en stund.
Just nu den här sekunden är du och jag det enda vi behöver, det går över. Det går över.
Det går över mitt förstånd, det är den känslan som jag har, den är obeskrivlig, onaturlig och helt underbar, men det går över. Tro mig, det går över.

Det som höll mig här, det som gör mig hel är det som ingen annan ser och hör
Tänk om kärleken bara når en del, och vi är de som hamnar utanför
i vår egen värld, tänk om vi har fel? Om det vi ser är ögonblick som dör
Tänk om kärleken inte vill ha oss med, om du och jag har hamnat utanför
i vår egen värld, tänk om vi har fel?

Inget är beständigt, men allting går igen, tills det går över, det går över om en stund.
Då stöter vi på grund, vi är ett öppet sår som inte längre blöder, det går över.
Men om inget är förevigt, kan det finnas någonting där som ännu blöder, men det går över.




te amo.




such an idiot


Hemma i Larsmo igen, kom redan igår. Bra med mjukstart i skolan, vi har haft 3 skoldagar på 3 timmar vardera.
fick bo hos min arbetskompis Maria den här veckan, nästa vecka blir det endera att pendla eller att sova hos M eller S. Ska se lite vad vi har för lektioner. Sen Måndagen efter det, den 25e får jag min lägenhet! Då tar J ledigt från jobbet och kommer och flyttar med mig, är han bäst i världen då? jadå :)

Ska bli skönt att få läkarbesöket över, har fått vara till vasa hvc och jakobstads x antal ggr de senaste två veckorna. Hoppas de hittar något fel också, jag vill trääänaa!! men har man vilopuls på 118 ibland och på under 60 ibland är dt nog ingen bra ide, när pulsen for över 200 på inte så hård träning heller så, och knivhuggen i hjärtat kommer flera gånger om dagen nu. SÅ, som tur skulle jag på någon utredning idag.

well, well.. annars är jag ledig idag, det händer int ofta! fredagen ännu oplanerad, men vill iallafall vara med bäästa J, och L sko ja vila träffa!! den negern som just kommi från brasilien.. får de vad  som händer.. lördag och söndag är jobb.


Two socksen  min va världens bästa igår! fastän ja int varit dit på 3 dagar när jag varit i vasa, kom han mot mig i hagen bort från hästflocken, följde med mig ur ut hagen utan att jag lag fast honom alls, släppte ut honom ur hagen, han stannade och väntade så länge jag stängde stängslet, och sen fortsatte vi. Var på plan en stund och stod och kliiade och pajade honom och han lutade huvudet mot min axel, när han lyfte det igen hade hans mulhår och mitt hår frusit ihop :')

Underbara häst! vet int hur ja ska klar av att lämna bort honom, men vill åtminståne det ska kännas som att det ärrätt person....

allt håller på å reder upp sig :) skönt!



Om

Min profilbild

RSS 2.0