pollymine

Är totalt förvirrad för tillfället. För första gången ser jag någon i min närhet falla, det är jag som har knuffat honom utan att ha menat det och jag ser helt hjäplös på. Förstår att jag har en stor del i det, och är ändå omedveten om vad jag gjort. Jag vet att jag inte har gjort något med avsikt, förstås, det är det som gör en hjälplös, totalt handfallen, man hatar att se en man tycker om må sådär, man vet man än inblandad utan att man vill och man kan inte hjälpa, fastän det är det ända man vill, för man vet vad han går egenom, man vet hur det känns och man vet man kan hjälpa. Man vill visa att min famn är öppen och du är välkommen och jag kommer ta hand om dig, ta hand om dig som ett barn och göra allt för att se dig le igen, se dig skratta och se dig vara lycklig. Det är genuin och äkta kärlek jag pratar om. Inte kärlek till en pojkvän eller en vän, kärlek till en som räddat ens liv, kärlek som jag endast vill ge av utan att behöva få ngt tillbaka. kravlös kärlek.
 
Står nu här, med mina båda fötterna på jorden, försöker se klart på saker. Har för första gången insett att mina framsteg inte går jämt med dina. Jag har våldsamma skuldkänslor just nu, varför och återigen varför. Jag vill hitta meningen som jag vet att finns där. Tror jag att jag vet, har haft den klar inuti mig ett tag nu, men jag vill hitta vägen dit, vägen till att få börja. Tur att man har någon att följa, någon att lita på.

Förr var jag den som alltid råka ut för allt, funderade på varför allt händer mig, människor som jobbar med psykiska problem och sånt sa att det är få som levt så kort tid som jag och varit med om så mycket, sa att jag var otroligt stark, det jag har gått egenom är mer än vad de flesta gör på en hel livstid. Jag tyckte livet var orättvist, tyckte synd om mig själv ibland.. och nu vill jag byta, vill hellre vara den som är där nu, än att se dig må sådär. Ja, jag skrattade också åt såna som sa så förr, lät ju bara löjligt, men nu är det så sant för mig.

Det här är kärlek, men det är också förtvivlan. Jag är inte van vid det här, jag är inte vad vid att bry mig så här fruktansvärt mycket om någon om jag ska vara riktigt ärlig.  Före man mår bra själv kan man inte bry sig på riktigt om någon annan, och inte före man älskar sig själv kan man älska någon annan, inte före man tycker det man ser i spegeln är vackert kan man glädja sig åt att andra är vackra...  Jag älskar dig, jag älskar dig för din kampvilja, för din tro, och för att du gjorde allt för mig. Jag kommer att göra allt för dig. Som du en gång sa, för längesen, "jag kommer göra allt som står i min makt för att du ska få känna dig värdefull och lycklig, och jag kommer inte att ge upp.." Du gav inte upp ditt löfte, och du lyckades, att det tog ner dig på vägen var inte meningen från din sida, men det finns en mening med det också. Vi ska aldrig ge upp.

Ett djupt blogginlägg som är helt äkta från min sida. Jag har ingenting att dölja och är fruktansvärt stolt och glad över den insikt jag fått idag. Stolt för att jag kan vara äkta i alla lägen, glad och lycklig för att jag kan hitta en mening och något att vara tacksam för i alla situationer.

En låt som ger mig ett inre lugn,
Lyssna och lär!

Eddie Vedder - guaranteed

On bended knee is no way to be free
Lifting up an empty cup, I ask silently
All my destinations will accept the one that's me
So I can breathe...

Circles they grow and they swallow people whole
Half their lives they say goodnight to wives they'll never know
A mind full of questions, and a teacher in my soul
And so it goes...

Don't come closer or I'll have to go
Holding me like gravity are places that pull
If ever there was someone to keep me at home
It would be you...

Everyone I come across, in cages they bought
They think of me and my wandering, but I'm never what they thought
I've got my indignation, but I'm pure in all my thoughts
I'm alive...

Wind in my hair, I feel part of everywhere
Underneath my being is a road that disappeared
Late at night I hear the trees, they're singing with the dead
Overhead...

Leave it to me as I find a way to be
Consider me a satellite, forever orbiting
I knew all the rules, but the rules did not know me
Guaranteed