pollymine

Nu vill jag ha ett facit att kika i hur det kommer att bli i framtiden. Jag är så osäker på allt. Jag vet inte var jag står, och inte var någon annan står heller för den delen. Jag står framför ett beslut som redan blev taget men som ändå inte kändes rätt. Inget känns rätt, inget känns helt fel. Då är det svårt att veta.

Har en riktigt lugn och skön helg bakom mig. Fredagen hade jag lektion med Lisa i Natural horsemanship, det gick superbra! Har ju världens bästa häst som lär sig fort och är villig att lära sig, det var jätteroligt. Sen leka med Malena och efter det for jag & Joel på ungdomssamling, via netti en sväng och hälsa på M igen och sen hem och sova. Lördagen började med att jag tog med mina hästskötare ut och rida, glada var dom. Sen några kaffepauser med först Lotta, sen Sabina och sen Made, blir att träffa många på en gång när man inte ses så ofta annars. Förutom S&M då, men de får man int nog av fast vi träffas varje dag i skolan. Sen blev det möte med J resten av kvällen. Söndagen blev det bara stallet en sväng och resten av dagen tillbringades hemma hos J, vi sov, såg på tv, beställde snowboardkläder inför säsongen som förhoppningsvis inleds SNART (är så snowboard-sjuk!), dessutom fick vi leka lite med J's lillebror Paul och hans flickvän och deras kompisar. Jag ska sjunga på P's bröllop, och J ska dansa balett.. vi är så snälla, skulle aldrig göra det pinsamt för någon. ;)

Det har varit en riktigt bra helg, tyvärr tar de alltid slut för fort. Körde tillbaka till vasa i morse efter en snabbvisit hos den jag älskar mest i hela världen. Han var så glad när jag kom, som han brukar, vi myste och lekte en stund i hagen, och så står han där med öronen framåt och kikar mellan stängseltrådarna när jag går. Då vill man bara springa tillbaka och få honom att förstå hur mycket jag tycker om honom, vi har en så nära relation nu igen, och den kommer inte att vara på samma nivå när jag kommer dit nästa gång på fredag. Jag känner honom ut och in, jag vet vad han kan göra och vad han inte gör, jag vet var han vill bli kliad och var han inte vill, vem han tycker om och inte tycker om, jag vet så fort jag ser honom vilket humör han är på, om han är full med energi eller trött, om han är kelsjuk, sur, har ont... vi kommunicerar på ett unikt sätt, han & jag. Jag skulle så gärna vilja kunna förklara åt honom varför jag är borta.  

Är nästan så jag hoppar i bilen och kör hem nu. Ledig dag imorgon. Nog skulle J bli förvånad om jag satt där på läktarn i ishallen när han spelat färdigt. Men jag tror han skulle bli glad också.