pollymine

Det är höst i vasa idag, det regnar och blåser. Steg inte upp förrän kl 9 i morse, samtidigt som min första lektion började. Kände mig fortfarande sjuk så först när M ringde halv 12 tiden for jag till skolan för att köra direkt till Oravais flyktingförläggning på studiebesök. Jag är fortfarande tagen av det besöket. När vi kom in satt några utlänningar där utanför, och när vi gick ut såg jag på dem med helt andra ögon.

Det är få som talar sanning om de säger att de inte har några fördomar mot utlänningar, det har nog nästan allihopa till en viss grad. Jag är inget undantag. Inte att jag inte tycker att de får vara här, men nog har jag alltid mer eller mindre dragit mig undan dem. Det är konstigt att man aldrig tänkt på, att de kanske inte ens vill vara här, de är faktist ofta förföljda, vi fick veta att de som kommer till förläggningarna i Oravais och Jakobstad, kommer för att de helt enkelt inte kan stanna i sitt hemland. Det var här jag blev säker på att jag valt rätt utbildning, säker på att det är för såna här saker jag vill jobba. För samhällets baksidor.

Handledaren som berättade om förläggningen hade många historier. Den ena mer breath-taking än den andra. Man förstår inte att sånt där händer, att människor med sådana händelser i bagaget bara bor några kilometer från mig! att de människor man möter på stan kan ha upplevt såna saker som man inte ens kan föreställa sig. Att ha tvingats lämna all den sociala trygghet man har, med familj och såna som står en nära, för att bege sig ut i något totalt okänt, och TVINGAS ut, i hopp om en bättre framtid. Och inte för sin egen skull, utan för sin familjs skull. Tron och hoppet är det enda de har. En kristen tjej berättade att utan sin tro skulle hon aldrig ha överlevt, och alla de som kommer dit har en stark tro. Det är överlag de starkaste som sänds i väg, de med starkaste självförtroendet och de som klarar att ta sig fram bäst. Säkert därifrån våra fördomar tagit sin början också. De som kommer är vana att ta sig fram genom att slåss, de har starka personligheter och de är starka som människor. Någon som nångång funderat varför ofta invandrare är bra på att springa, på fotboll osv? just därför.
De bara plockar medaljer och pokaler på flyktingförläggningen. Sen är det inte mycket mer än det de äger.

Tror nog att ingen i min klass vara oberörd. Jag S & M diskuterade inget annat på vägen till ett ålderdomshem som också var i Oravais, och diskussionen fortsatte hela vägen tillbaka till vasa. Minns nästan inget av vad de sa vid ålderdomshemmet, man var verkligen tagen. Och lite stolt var jag, när det faktist varit min idé att vi skulle besöka förläggningen ;)

Jag har lärt mig mycket idag, och dragit två slutsatser. Den ena är att man ska tänka lite mer, man ska inte ha fördomar. Ja, jag vet att det är något man brukar säga men jag förstår innerbörden på ett annat sätt idag. Det andra är att jag kommer att ge det ett helhjärtat försök. Och det handlar inte om det här, vad det handlar om får ni spekulera i. ;)

Förövrigt har jag en lugn hemmakväll för mig själv idag också, har lagat mat och diskat - dit for min ork idag.
Febern är fortfarande närvarande. Imorgon händer det i vasa, det är vasa by night. Hela jeppis är tydligen på väg hit, och i smyg hoppas jag att jag är sjuk då, så jag slipper springa på stan.. visst skulle det vara roligt att fara ut och träffa kompisar, men ja..  min bästa H kommer ju ändå inte. Han är på talko och bygger Kållby bönehus på kvällarna den här veckan. Jag saknar honom. Jag saknar Two Socks. Jag saknar K, fastän hon var hemma i helgen, känns som att vi inte hann med något alls nästan. Får väl snart börja acceptera att jag delar henne med J nu. och så en annan också...

Det är så mycket jag vill skriva ännu men jag ska skona er.
fortsätter en annan dag ;)

Casting Crowns - Praise you in this storm,
lugn och skön låt gonatt-låt, nu soovaa :D