pollymine

Märkte när jag läste här lite, att alla mina blogginlägg låter så negativa och som att allting är dåligt. Grejen är ju att det är då jag skriver, det är då det hjälper så bra för mig att få skriva, det gör att det genast känns lättare.. Jag är ju inte så som person, jag är ju faktist glad för det mesta! Dessutom är det här min privata blogg som inte så många vet om, därför kan jag också skriva.. bara så ni vet!

Idag känns det bättre än det gjorde igår, igår tog tårarna aldrig slut och sömnen ville aldrig komma trots att jag var hur trött som helst. Jag är fortfarande ledsen, men vi har pratat ganska mycket jag och J och vi vet båda två var vi har varann och vill båda två att det ska bli bra. Och det blir det säkert också, på ett eller annat vis. Det är jobbigt och man får vara ledsen, men ingen av oss känner oss sårade och vi är överens. Det är, trots allt, på bästa möjliga sätt. Det är sällan man kan avsluta, vara överens och förstå varandra helt och hållet.

Jag är tacksam över allt jag fått. Allt vi gjort, allt du lärt mig, att du accepterat mig, aldrig sårat mig, att jag kunnat lita på dig, att jag fått vara mig själv helt och hållet! Du och din familj har gett mig mycket, mer än jag kan säga, och jag är otroligt tacksam för det och kommer alltid att minnas.