jag älskar dig, jag älskar dig
Jag förstår ingenting idag. Jag undrar varför livet tar vändningar man inte är beredd på, hur man kan sitta där och hålla med "jo det är nog bäst så", och verkligen tänka och känna att det är så det är, när man en stund senare står där och märker att man förlorat något, förlorat allt.
jag vet inte vad jag skriver, jag bara skriver för att skriva för att göra något annat.. för att få något ut, när det inte spelar någon roll att tårar rinner samtidigt.
Jag har fått spendera våren, sommaren, hösten och halva vintern med världens finaste människa. Jag älskar honom. Jag hade börjat tro på oss, på riktigt.
det är dimma framför mina ögon. Jag vet jag har skrivit engelska tent och varit på arbetsintervju idag, men det känns avlägset. Jag vill krypa under täcket och vakna när jag inte minns något. När jag inte minns något av allt vi haft eller allt vi planerat göra. Det gör ont.
Jag vet att det är värst nu, om några dagar har man lite avstånd. Några dagar känns som en evighet utan dig, det har det alltid gjort. Jag vet att vi måste tro, måste lägga allt ifrån vårt eget förstånd. Det här är något som står övet vad vi kan bestämma om. Vi får bara be om svar på vad som är rätt.. vad som är meningen..
Det finns ingen annan som är som du, du är stark på riktigt! Det är få som gör det du gjort,
jag beundrar dig. jag saknar dig. Det värker överallt.
Jag upprepar det du sa för mig själv "det blir bra".....
Jag älskar dig, jag tänker på varje steg du tar.
(kom och torka mina tårar, lägg mitt huvud mot ditt bröst, så som du brukar. håll om mig, sådär försiktit så det inte gör ont i magen, som du brukar)
