pollymine

Ett mycket händelserikt och känslomässigt omvälvande år är till ända. Som det känns nu har 2010 redan en stadigare grund att stå på, trots att året fick sin början i en svacka.

Desto bättre känns det idag. Att umgås med fulla människor är inte något jag tycker om. Jag mådde illa av spritångan, att folk spottade mig i ansiktet samtidigt som de berättade något med inte så väldoftande andedräkter, men mest av folks beteende, hur människor kan förändras så mycket av alkohol, att man inte kan nå den verkliga människan, man får inte kontakten och ingenting verkar spela någon roll för personen i fråga. Att de kan säga och göra vadsomhelst, vara hur respektlösa som helst, håna dem de egentligen tycker om, skratta när andra mår dåligt och bete sig precis som det faller en in för tillfället. Aldrig mer för min del. Det håller inte.

Nyåraftonsnatten fick mina känslor att åka berg o dalbana, jag fick höra både det ena och det andra och visste inte vad jag skulle tro, när allt kom ur samma mun. Det är glömt och förlåtet, och lär inte hända igen. tack för det.

Nu ska jag powernappa lite för att sen fara  och lyssna på Laudate eum, och sen jobba till 4 i natt.

Gott nytt år allihop!