pollymine

Ibland känner man sig så maktlös. Att ens egens hjärnspökens lek ska få förstöra så mycket, så att det blir fullt allvar och man blir ställd inför en situation, som man själv satt sig i, men som man inte får något grepp om och inte kan hantera. Den är overklig. Det är över 12 timmar sen nu, och jag kan ännu inte tro det.

Jag ångrar mig, och jag försöker förstå det hela. Jag lyckas inte så bra. Säg att det här är fel, säg att allt blir bra,
säg att du också har hjärnspöken, säg att det här är något jag drömt. Det vet jag att jag kommer att tro imorgon, om jag nu somnar överhuvudtaget. Säg att du värmer mig ännu inatt.

Har förövrigt haft en bra lördagkväll med tjejorna och lite roliga saker. Jobb i morgon, 4-5 timmar sömn och sen off to vasa. Ska sova nu, om jag kan.



 
Du sa att ingt är beständigt, att allting går itu, men det går över. Det går över om en stund.
Just nu den här sekunden är du och jag det enda vi behöver, det går över. Det går över.
Det går över mitt förstånd, det är den känslan som jag har, den är obeskrivlig, onaturlig och helt underbar, men det går över. Tro mig, det går över.

Det som höll mig här, det som gör mig hel är det som ingen annan ser och hör
Tänk om kärleken bara når en del, och vi är de som hamnar utanför
i vår egen värld, tänk om vi har fel? Om det vi ser är ögonblick som dör
Tänk om kärleken inte vill ha oss med, om du och jag har hamnat utanför
i vår egen värld, tänk om vi har fel?

Inget är beständigt, men allting går igen, tills det går över, det går över om en stund.
Då stöter vi på grund, vi är ett öppet sår som inte längre blöder, det går över.
Men om inget är förevigt, kan det finnas någonting där som ännu blöder, men det går över.




te amo.