jaha
Idag hade jag tent i sociologi och kommunal förvaltning, men här är jag fortfarande, hemma i min säng i Larsmo. Jag vet inte hur många timmar jag sovit de senaste 5 nätterna, men det är iallafall på tok för lite. I natt frös jag bara, hade lite feber och mådde illa. Vill inte bli mera sjuk. Därför är jag hemma, och för att jag inte orkar med något eller någon, orkar knappt med mig själv.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag vet inte om det känns rätt eller fel alltså.. Det är både och. Jag vill göra så mycket saker, jag blir så trött på att vara sjuk, på att aldrig orka någonting.. JAG VILL SÅ MYCKET! jag blir så frustrerad, och det gör intenting bättre.
Jag skriver ingenting vettigt, jag vet det. Jag har huvudet fullt med frågor. Har ändå orkat ganska bra de senaste dagarna, så som det brukar vara, och sen slår det ut mig så jag inte orkar något alls..
Fick iallafall helgen att gå, den jag var så rädd för. Fredagen tillbringades i Sabinas sällskap, gick på stan i jeppis kolla kläder o köpt godis, läst på tent och var å träna.. lördan var det planerat att vi sko fara ut men jag hade varken lust eller ork efter att jag jobbat hela dan, och varit 3e natten utan sömn.. for istället på bio med J & J, men vi såg bara kanske en halvtimme av filmen och for sen hem och sova.. Önskar bara att någon skulle hitta något fel på mig så jag vet vad jag ska göra/inte göra, önskar att du&jag ska komma någonstans och inte bara trampa på stället, önskar att det fanns någon som visste och kunde svara...
tack!
Idag känns det bättre än det gjorde igår, igår tog tårarna aldrig slut och sömnen ville aldrig komma trots att jag var hur trött som helst. Jag är fortfarande ledsen, men vi har pratat ganska mycket jag och J och vi vet båda två var vi har varann och vill båda två att det ska bli bra. Och det blir det säkert också, på ett eller annat vis. Det är jobbigt och man får vara ledsen, men ingen av oss känner oss sårade och vi är överens. Det är, trots allt, på bästa möjliga sätt. Det är sällan man kan avsluta, vara överens och förstå varandra helt och hållet.
Jag är tacksam över allt jag fått. Allt vi gjort, allt du lärt mig, att du accepterat mig, aldrig sårat mig, att jag kunnat lita på dig, att jag fått vara mig själv helt och hållet! Du och din familj har gett mig mycket, mer än jag kan säga, och jag är otroligt tacksam för det och kommer alltid att minnas.
jag älskar dig, jag älskar dig
Jag förstår ingenting idag. Jag undrar varför livet tar vändningar man inte är beredd på, hur man kan sitta där och hålla med "jo det är nog bäst så", och verkligen tänka och känna att det är så det är, när man en stund senare står där och märker att man förlorat något, förlorat allt.
jag vet inte vad jag skriver, jag bara skriver för att skriva för att göra något annat.. för att få något ut, när det inte spelar någon roll att tårar rinner samtidigt.
Jag har fått spendera våren, sommaren, hösten och halva vintern med världens finaste människa. Jag älskar honom. Jag hade börjat tro på oss, på riktigt.
det är dimma framför mina ögon. Jag vet jag har skrivit engelska tent och varit på arbetsintervju idag, men det känns avlägset. Jag vill krypa under täcket och vakna när jag inte minns något. När jag inte minns något av allt vi haft eller allt vi planerat göra. Det gör ont.
Jag vet att det är värst nu, om några dagar har man lite avstånd. Några dagar känns som en evighet utan dig, det har det alltid gjort. Jag vet att vi måste tro, måste lägga allt ifrån vårt eget förstånd. Det här är något som står övet vad vi kan bestämma om. Vi får bara be om svar på vad som är rätt.. vad som är meningen..
Det finns ingen annan som är som du, du är stark på riktigt! Det är få som gör det du gjort,
jag beundrar dig. jag saknar dig. Det värker överallt.
Jag upprepar det du sa för mig själv "det blir bra".....
Jag älskar dig, jag tänker på varje steg du tar.
(kom och torka mina tårar, lägg mitt huvud mot ditt bröst, så som du brukar. håll om mig, sådär försiktit så det inte gör ont i magen, som du brukar)
Min bästa vän
Oberoende av hur stressad, ledsen, arg, deppad man är, så känns det på ett annorlunda sätt hos honom. Jag Vet varför hästar används i terapi, jag Förstår varför en djupt deprimerad människa som bara vill skada sig själv lugnar ner sig och beter sig helt annorlunda när hon binds fast på en häst. Det är inget jag kan sätta ord på, det är något som bara är så. Något jag önskar att alla skulle få uppleva, något som alla skulle må bra av.
Ord kan inte beskriva. Jag och Joel var vid stallet en lång stund igårkväll. Two Socks följde Joel ut ur hagen, utan grimma, utan något alls. När Joel stannade, stannade TS. Det var underbart att se vilket förtroende TS har fått för honom. Ts visste nog om att något var på gång, han var mer tillsammans med oss och inte bara åt sitt hö. Det är något som går över människans förstånd med denna varelse, det är mer än en häst, det är en personlighet, det är ett djur som kan göra vad han vill med en, men som väljer att göra det man ber honom om, om han ser att man förtjänar hans förtroende.
Att Two Socks gör det jag ber honom om utan piskor, sparkar och dragande i munnen. Han lyssnar på min röst och gör det jag ber honom om utan att jag behöver hota honom. Hos spanjorer blev han misshandlad och när han kom till Roy kunde de int gå in till honom i boxen, det var en häst som var livsfarlig. Ingen kan tro det om honom idag. Han förtjänar ingenting annat än det bästa resten av sitt liv, man är tuff om man bygger upp ett förtroende för människan efter vad han varit med om, och det är mitt ansvar att han får behålla det.
Jag hoppas och ber av hela mitt hjärta att han får det bra hos sin fodervärd. Om inte hämtar vi hem honom meddetsamma.
Förutom detta har jag varit på undersökning igår med en del mindre upptäckter i mina tarmar. Prover tagna och att vänta på, mera blodprov ska tas, en till undersökning nästa måndag.. Jag är otroligt trött, har knappt ätit på 4 dagar. Varit 4 timmar i jobb idag och tagit mitt livs hittils största beslut.. Imorgon måste jag till vasa igen, 3 tenter nästa vecka och två inlämningsuppgifter. Ska bara ta det lungt med bästa J ikväll.
From time to time, people tell me, "Lighten up, it's just a horse," or "Thats a lot of money for just a horse."
They don't understand the distance travled, the time spent or the cost involved for"just a horse."
Some of my proudest moments have come about with "just a horse."
Many hours have passed when my only companion was "just a horse." But I did not once feel slighted.
Some of my saddest moments have been brought about by "just a horse."
In those days of darkness, the gentle touch of "just a horse' gave me comfort and reason to overcome the day.
If you think it's "just a horse," then you probally understand phrases like "just a friend," "just a sunrise," or "just a promise."
"Just a horse" brings into my life the very essence of friendship, trust, and pure unbridled joy.
"Just a horse" brings out the compassion and patience that make me a better person.
Because of "just a horse" I will rise early, work hard, and look longinly to the future.
So for me and folks like me, it's not "just a horse" but an embodiment of all the hopes and dreams of the future... the fond memories of the past... and the pure joy of the moment.
"Just a horse" brings out what's good in me and diverts my thoughts away from myself and the worries of the day.
I hope that someday they can understand it's not "just a horse." but the thing that gives me humanity... and keeps me from being..."just a person."
Anonymous
w.c.
Texten är ganska precis. Mina tårar tar aldrig slut idag.
Det här är en av de svåraste dagarna i mitt liv.
