pollymine

Jag har just städat mitt rum, som man int sett golvet i på ett tag nu. När jag städar och lyssnar på musik tar det dubbelt längre än om jag städar utan musik. Jag kan inte stå stilla, så nu har jag återupptagit danskarriären och påbörjat en koreografi till Flo-rida - In the ayer, heelt bra danslåt som passar mig iallafall :) dans är frigörande! nu känner jag mig helt lugn och trött :D Dessutom har jag hittat en massa kläder som jag aldrig använder, så här har jag skuttat på med en svart mössa, gul tubtopp, grå mjukisbyxor och rosa strumpor :D helt nice!

Egentligen skulle jag vara med M vid fäboda nu, men vi dissa pga av vädret, får bli en lång stallvistelse ikväll istället :)
Har haft en helt oslagbar semester, och jag är bara på andra dagen ännu :D Igår var jag och J och körde vattenskoter ut på havet, sen for vi ti vår villa å steekte en stund, eller ja, ganska många timmar och int vila vi fa hem heller, men endå for vi när folk börja vila ha oss tibaks i land.. Då sko ja i väg med F och klättra men så renovera di där så vi int kona fara, då for ja å hälsa på fammo istället och sen till stallet med S :) Sen volli med pojkarna och film med J, K&J. Heelt bra dag. Är på solskenshumör idag också, trots att jag bara städat hittills idag, skööönt liv vi lever ;)


Nu ska ja sheika lite till & sen fara ut å spring & kanske till gymmet

Har haft bästa helgen på läng! börja med att man fick semester på fredan, då blev det en lång natt med trevliga diskussioner och sommarnattfeelis när man halv 6 på morgon hämtar kompisar som inte slipper hem fråg krogen ;)
Efter det sov jag några timmar tills J ringer och väcker mig och säger att han är här om 5 min, då far vi ti fäboda. till fäboda for vi, där var många andra redan och sommarfeelis fick vi ;) Ännu mer feelis blev det när jag körde J's lexus, for på minibolls-vm, sen till stallet och skölj av two socks, nöjda killar förstås :D sen vidare till Esse på poolparty, vi var i ett jättelyxigt hus och man känd sig riktigt hemma i den 30 grader varma poolen, kanske man sko skaff en sån ;) som tur kom K också dit sen, sen for vi till Lepplax, hem till J som skulle byta kläder, fick en ny bästis, hampus, en belgisk vallhund, och jag lärd honom Femma på he, då får man tassen, FEELIS HUND :D efter deet blev det hem till mig efter kläder, duktig J som prata med mamma och läste hästtidningar så läng jag ställd mig ;) Sen netti, och ända till melodykön, Då tog de så läng så vi gav upp och for till J's igen, sov en stund och sen fäboda... :D FEEEEEELIIIIIS, nu blir det ridtur med M och sen kanske tennis. Jag vill ha semester resten av livet tror jag :)

Låten som följt med hela helgen:
FRONDA - JAG LEVER

.. it's about how you wear it

Idag har jag fått mig två eller tre tankeställare. Jag och K vill väldigt gärna bli bruna, problemet är det att ingen av oss har förstått det där med att ligga stilla i flera timmar om man inte ska sova. Det blir ju tråkigt. Det lärde vi oss redan förra sommaren, att fäboda stranden inte är något för oss, men ändå begav vi oss dit idag med 1 liter jordgubbar att fördriva tiden med. Faktist var vi där i nästan 1,5 timme, sen gav vi upp. Då hade vi ändå redan hunnit göra bort oss. Och jordgubbarna var nästan slut.

Vi gjorde J och R sällskap på jaromatch. Inte så givande. Sen sko vi på tennis, men nehej, det hade någon annan också tänkt så både tennisplanen och beachvolley planen var upptagna. R ville absolut till netti, så dit for vi några minuter tills J for hem och förd mig till L's istället. Och då blev det förstås netti igen, och då fick vi se saker vi gärna skippar, började tänka på saker vi helst slipper tänka på.

Jag är ingenting att lita på för tillfället. Har hänt så otroligt mycket på senaste tiden, mina känslor är på vift nånstans och de byter av varandra lite verkar det som. Ibland är jag helt säker på att jag känner på ett visst sätt och nästa sekund är det borta. Jag är inte riktigt på det klara med mig själv, eftersom mitt liv har förändrats så drastiskt på senaste tiden, hänt så mycket att jag inte hinner med själv. För mycket att tänka på, för mycket jag bryr mig i. Fastän jag inte tror att jag gör det.
Folk kommer in i mitt liv och beter sig och betyder saker för mig som en människa jag bara känt i några veckor inte ska göra. Jag har så mycket kvar, så mycket att göra med mig själv. Och jag är fortfarande tacksam över att få veta det, och att bli påmind, för jag glömmer ju det väldigt lätt, har vi ju märkt..

Jag har för mycket på gång, och för lite tid.

Jag borde resa bort nu, bort från omgivningen. Jag är trött på det här, och jag kan inte hålla ställningarna hur länge som helst. Det är varning för ras, gå så försiktigt du kan, inga tanklösa, menlösa ord, ingen felaktig fras.. det är varning för ras.....

Solen står högt över taken och vinden har vänt
isen har smält och det luktar som vår
Du går genom stan som om ingenting har hänt
lika verklig och vardagligt snygg som igår
Kom inte för nära, du vet hur det blir
Nu har jag mitt och du ditt revir
Och du vet hur jag mår
Jag skyndar mig långsamt iväg hem till mitt
Jag måste sova på saken
Våren har vaknat, men drivor i vitt
ligger kvar över taken

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas
Varning för ras

Dina läppar som längtat iväg säger "Allting är bra
det tog lite kraft, men trots allt var det skönt
att det gick som det blev, att det blev som vi sa"
Jag vill säga nåt nytt, men det känns inte lönt
Du har nån i handen, jag skiter i vem
Jag ser er på håll när jag skyndar mig hem
genom vitt och grönt
För mycket människor i stan just idag
Här blir man ensam bland tusen
Dom har spärrat med koner kring varje fasad
Det sitter skyltar runt husen

Det är varning för ras...

Solen går ner över taken och klockorna slår
En konstig dag, med ett konstigt ljus
Jag går mitt i vägen, det luktar som vår
Det droppar av snö ifrån träd och hus
Kom inte för nära, du vet hur det går
Jag ser vart du längtar, o du ser hur jag mår
Inget vidare rus
Jag försöker få in alla ord som du sa
Men du vet hur dom smakar
Det är nånting skumt med stan just idag
Det är nånting som knakar

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Inga tanklösa, menlösa ord
Ingen felaktig fras
Varning för ras

Aktiv här nu ;)
Har just varit och spelat tennis med R, J och R, Det gick inte så bra, vissa störande faktorer som avledde koncentrationen :D Är nog bara här på en snabbis för att fara till stallet och ut och rida med Sofie :) Har en kort dag, sov 6 timmar efter jobb, vilket är helt otroligt, vakna 15-tiden och varit i full gång sen det, eftersom jag börjar 6 imorgon så måste man ju hinna med mycket på kort tid då istället :) Så varför jag är här vet jag egentligen inte :D Mycket  att säga men det kommer jag inte till nu ändå så. Ni är uppdaterade. Nu stallet :D

Jag kom just hemcyklande från jobbet. Den här tiden på året borde man vara uppe den här tiden varje dag, och då menar jag att man ska vakna den här tiden. Att det är midsommar känns. Det är riktigt härligt sommarväder ute, och ni kan tro att jag är glad över att hela tiden mer och mer kan lära mig att också tycka om det här.

Midsommaraftonen blev lyckad trots allt. Var vid J's villa i Öja med bästa möjliga sällskap, just då iallafall. Fick veta något som man kanske helst skulle ha sluppit men som man ändå måste veta. Känns endast bra nu, när man vet att man inte är ensam, långt ifrån, och att man fick dela sina funderingar med någon som verkligen förstår, är ännu bättre. Det finns alltid idioter i den här världen och man får ju vara glad när man förstår det och kan lära sig något av det. Jag vet att det här inte handlar om mig egentligen, det handlar om en mycket sjuk människa, som har lång väg kvar före han mår bra. Han lever i illusioner, det gör ont att se, dels vill man skaka om honom å skrika så han förstår.. och dels är man lite sårad själv så man vill säga fulare saker... det är inte lätt, men ingen har lovat det heller.

Nu ska jag ta med mig en filt och gå ut på terassen, Gonatt. 

Man går in i en tunnel för att senare kunna komma ut i andra änden och se livet på ett annat sätt. När man är inne i tunneln ser man inte så mycket mer än det som händer just då, man kan se bakåt och se vad man lämnar, man ser framåt och vet att det kommer att ta slut nångång, men man vet inte vad som finns där. Jag är där inne nu, jag trodde allt var helt i sin ordning, fick senast denna morgon höra hur långt jag kommit med mig själv, att jag blivit en helt annan människa,också i hans ögon. Men idag kom jag på något sett ifatt en del av det jag kastat i väg, saker jag inte riktigt velat ta tag i. Kanske jag insåg att ingen annan kommer att göra det, och att det inte går att springa undan och låtsas att man inte bryr sig i all evighet? Jag måste gå en väg, som inte är lätt, den är obekväm och otrygg, just nu känns det som jag helst skulle vända tillbaka ut ur den här tunneln, det är trångt och mörkt här och luften är tung.. det enda jag vet, är att det är rätt väg att gå. För den skull har ingen lovat att det ska vara enkelt, ingen har heller lovat att det är lungt eller bekvämt, och inte att det går fort.
Det här kommer att ta lång tid. Jag fick se en glimt av det som väntar i slutet, levde i en illusion om att jag redan var där, men här är jag nu, jag har fått se en del av det som finns där, jag har fått bevisat att det verkligen blir bra, jag är övertygad om att det är rätt väg, men den är tung att gå. Jag kommer inte att ge mig när jag vet att meningen finns där, och livet väntar bakom. Det handlar om Tro och Tillit.

Jag saknar dig. Jag saknar oss och det fina vi hade, men den person du är nu, vill jag inte ha nånting med att göra.
Jag är otroligt tacksam idag, främst för de insikter jag fått om att jag har mycket kvar att jobba med, trots att jag kommit otroligt långt. Så här bra har jag aldrig mått, så här säker på mig själv har jag aldrig varit, Men, det är en lång väg kvar, och det är jag tacksam över att ha förstått. Jag vet att den rätta vägen finns att gå, den finns att välja, det gäller bara att hitta kraften och att lita på att det är rätt, trots att det är jobbigt just när man är i det.. man vet vad man haft men vet inte vad man kommer att få, men det är värt att ta risken, det är jag övertygad om.

För en stund sedan bestämd jag mig för att jag vill lär mig spela Guaranteed på gitarr, sen kom jag på att jag och gitarrer aldrig har gått så bra ihop så jag ändra mig och bestämd att det är ett krav jag har på min nästa pojkvän, att han kan spela Guaranteed på gitarr, hur bra sko int de va? ja sko kona gråt när ja hör den låten, den e så full me känsla och jaa den beskriver mig, det gör long nights också, båda av Eddie Vedder. Tror jag är kär i honom. Och båda låtarna förekommer i filmen Into the vild, som också passar mig ;) Jag är nog i någon försenad "hitta-dig-själv" period, men det har sina orsaker, fast det är inget jag behöver gå in på nu, känner int mig så djup av mig idag :D

De e så myki ja vill nuförtiden :) Skillnaden från förr är att jag gör det också :D Igår var jag i skogen och cykla, imorgon ska jag och klättra med F, idag blev jag medlem i Botnia Canoe.. det tar sig ;) På tisdag har jag planerat badminton eller tennis med L. Får se vad tösen säger om det :) och Oj vad jag längtar efter min semester, då blir det ingen lugn och ro, inte för någon tror jag ;) eller ja, kanske för de vi mäcken :D

Nu ska jag sova, har haft en tung arbetsdag med massor av folk och +35 grader, tur man har så fina arbetskompisar att man orkar med det ändå :) Gonatt!

Jag tror jag föredrar att jobba på helgerna. Första lediga helgen på en halv evighet och mkt drama hann vi få in där.
Tror jag ska fortsätta undvika melody och alkohol. Var jättekul att få umgås med alla mina bästa på samma gång, få dansa och få vara galen utan att behöva ha en ursäkt, men det förde med sig en hel del annat också, sånt som jag klarar mig så bra utan.

Fredagen var däremot precis vad en fredag ska vara, hade bästa möjliga sällskap, hann med både L och K&J, en full R att bli underhållen av och resten av alla hans pojkar att busa med. Synd bara att det var mest jag som tog del i det. For hem för att sova när en hungrig och helt nykter J tyckt att vi sko fara på mat  sent på natten, de gick vi väl med på, när jag fick köra dessutom. Lördagen började vi med att köpa present åt L, köra ti jeppo på examens- samt födelsedagsfest med J och sen bar det av raka vägen till hennes lägenhet. Hade tänkt vara den enda nyktra i sällskapet men med den stämningen som var där bestämd ja att drick en cider iallafall för att höj humöret lite. Bra gick de, och helt rolig kväll blev det, fick red ut myki med såna som alltid kommer att stå en nära oberoend, sånt e endast skönt. Saker man sko ha kona skipp, men va no endå helt bra kväll, vi ska ju se de positiva nu ;)

Har en lång och jobbig vecka framför, med flera dubbelskift, ett inträdes prov och massa andra saker att hinna med.
Ska försöka sova i natt, har en del att ta igen. OJ VAD SKÖNT när all den här stressen är över.

Är totalt förvirrad för tillfället. För första gången ser jag någon i min närhet falla, det är jag som har knuffat honom utan att ha menat det och jag ser helt hjäplös på. Förstår att jag har en stor del i det, och är ändå omedveten om vad jag gjort. Jag vet att jag inte har gjort något med avsikt, förstås, det är det som gör en hjälplös, totalt handfallen, man hatar att se en man tycker om må sådär, man vet man än inblandad utan att man vill och man kan inte hjälpa, fastän det är det ända man vill, för man vet vad han går egenom, man vet hur det känns och man vet man kan hjälpa. Man vill visa att min famn är öppen och du är välkommen och jag kommer ta hand om dig, ta hand om dig som ett barn och göra allt för att se dig le igen, se dig skratta och se dig vara lycklig. Det är genuin och äkta kärlek jag pratar om. Inte kärlek till en pojkvän eller en vän, kärlek till en som räddat ens liv, kärlek som jag endast vill ge av utan att behöva få ngt tillbaka. kravlös kärlek.
 
Står nu här, med mina båda fötterna på jorden, försöker se klart på saker. Har för första gången insett att mina framsteg inte går jämt med dina. Jag har våldsamma skuldkänslor just nu, varför och återigen varför. Jag vill hitta meningen som jag vet att finns där. Tror jag att jag vet, har haft den klar inuti mig ett tag nu, men jag vill hitta vägen dit, vägen till att få börja. Tur att man har någon att följa, någon att lita på.

Förr var jag den som alltid råka ut för allt, funderade på varför allt händer mig, människor som jobbar med psykiska problem och sånt sa att det är få som levt så kort tid som jag och varit med om så mycket, sa att jag var otroligt stark, det jag har gått egenom är mer än vad de flesta gör på en hel livstid. Jag tyckte livet var orättvist, tyckte synd om mig själv ibland.. och nu vill jag byta, vill hellre vara den som är där nu, än att se dig må sådär. Ja, jag skrattade också åt såna som sa så förr, lät ju bara löjligt, men nu är det så sant för mig.

Det här är kärlek, men det är också förtvivlan. Jag är inte van vid det här, jag är inte vad vid att bry mig så här fruktansvärt mycket om någon om jag ska vara riktigt ärlig.  Före man mår bra själv kan man inte bry sig på riktigt om någon annan, och inte före man älskar sig själv kan man älska någon annan, inte före man tycker det man ser i spegeln är vackert kan man glädja sig åt att andra är vackra...  Jag älskar dig, jag älskar dig för din kampvilja, för din tro, och för att du gjorde allt för mig. Jag kommer att göra allt för dig. Som du en gång sa, för längesen, "jag kommer göra allt som står i min makt för att du ska få känna dig värdefull och lycklig, och jag kommer inte att ge upp.." Du gav inte upp ditt löfte, och du lyckades, att det tog ner dig på vägen var inte meningen från din sida, men det finns en mening med det också. Vi ska aldrig ge upp.

Ett djupt blogginlägg som är helt äkta från min sida. Jag har ingenting att dölja och är fruktansvärt stolt och glad över den insikt jag fått idag. Stolt för att jag kan vara äkta i alla lägen, glad och lycklig för att jag kan hitta en mening och något att vara tacksam för i alla situationer.

En låt som ger mig ett inre lugn,
Lyssna och lär!

Eddie Vedder - guaranteed

On bended knee is no way to be free
Lifting up an empty cup, I ask silently
All my destinations will accept the one that's me
So I can breathe...

Circles they grow and they swallow people whole
Half their lives they say goodnight to wives they'll never know
A mind full of questions, and a teacher in my soul
And so it goes...

Don't come closer or I'll have to go
Holding me like gravity are places that pull
If ever there was someone to keep me at home
It would be you...

Everyone I come across, in cages they bought
They think of me and my wandering, but I'm never what they thought
I've got my indignation, but I'm pure in all my thoughts
I'm alive...

Wind in my hair, I feel part of everywhere
Underneath my being is a road that disappeared
Late at night I hear the trees, they're singing with the dead
Overhead...

Leave it to me as I find a way to be
Consider me a satellite, forever orbiting
I knew all the rules, but the rules did not know me
Guaranteed